Man vet att man kämpar när precis allt går emot en..

När man tänker på sitt liv och inser att inget har varit värt..

När man ser alla sina ärr och ångrar att det inte gick snett, att det inte gick för långt..

När man hör alla orden som ekar i huvudet och inser att de kanske hade rätt..

När man ser alla sms, mail, och meningar av ord som var tomma och vassa..

Orden kommer att skava på insidan av öronen tills dagen jag dör, de skrivna kommer att skava innanför ögonen minst lika länge och alla dessa jävla ord kommer att skava sönder i mitt huvud ännu längre, i en evighet..

Dom kommer att märka att det skadade, när det är försent..

Ni som tycker att jag är falsk, att jag sprider rykten,, vad är då ni?

Det går inte att hålla på att klaga på andra när man själv är likadan eller kanske värre.. Men alla gör vi så, alla klagar och hackar på andra så fort dom får chansen..

Sätta andra i skiten för att rädda sitt eget skinn från skållning..

Det är sorgligt och patetiskt när man tänker på det, och det finns en anledning till att jag inte gillar folk, varför jag hatar människor, inte litar på dom och inte låter folk komma nära inpå mitt liv,, men jag ger dom patetiska, äckliga små parasiterna en chans att visa mig att jag har fel och då finns det ju några som betyder något för mig, som har en speciell plats inne i tomheten i mitt bröst där mitt hjärta ska vara.... Det är nog en rund glasbubbla där inne som ni finns i, ni som betyder..

Jag sover dåligt,, men vad beror det på..? För många tankar som snurrar runt där inne i huvudet? Så kan det mycket väl vara..

Kan man sova så dåligt att det slutar med att man inte vet om man är vaken eller sover? Vad är verkligt vad är dröm?

"Det är de starkaste som blir hårdast prövade"

Ni kommer aldrig förstå mina handlingar eftersom ni inte vet vad jag har gått igenom och vad jag går igenom nu..

Jag letar efter en tillflyktsort, ett ställe där jag slipper allt för ett tag och bara kan få vara.. en ensam stuga ute i skogen, en grotta i ett berg, bara någonstans att ta vägen när jag inte orkar mer..

När det enda jag egentligen vill göra är att lägga mig ner och dö, men jag ska inte göra det. Jag kan inte göra så mot dom som behöver mig..

Jag låter inte dom, som vill mig illa, få det nöjet att vinna över mig. Jag är starkare än dom psykiskt och mentalt och det vet jag så därför slutar inte min resa här,, jag kommer ha en lång och hemsk resa framför mig nu, men jag klarar det, med eller UTAN hjälp från någon!

En berg- och dalbana det är vad det här är...

I BELIVE THAT EVERYTHING HAPPENS FOR A REASON

Over and out