Hej alla där ute i höstmörkret! Nu var det ju länge sen som jag bloggade.. men så är det när man varken har någon ork eller lust att skriva eller ens har något roligt att skriva om. Brukar väl aldrig ha något roligt att skriva om ändå men..

Första november idag och det är grått och trist ute..

Världen är döende nu och kommer att vara i dvala i flera långa månader något som jag också skulle vilja eftersom jag inte lever på vintern riktigt..

Ännu en gång har jag villat bort mig i mig själv och verkligeheten.. Är fullkomligt vilse och ensam i mitt eget huvud med min egen jävla mardröm, vad är detta!? Ska det behöva vara såhär?? Ska man behöva må så här?? 

Ovissheten gör mig galen. Det river i mitt inre och vill komma ut men vad händer då? Det skulle inte vara vackert..

Gropen jag grävde åt mig själv.. Geväret jag sköt mig själv i benet med.. Nu sitter jag i allafall här, och bara väntar... Jag vill ha det på mitt sätt och på så vis sköt jag mig i benet.. 

Vad är det för fel på mig..? Det är inte ens kul... Jag vill inte ha det såhär!! Orkar inte!!!

Att det ska vara så jävla svårt..!!

Nu sitter jag här i gropen som jag grävde, och bara väntar.. letar efter en väg upp men jag grävde fina raka väggar i den här jävla gropen..! Den är så djup att det inte är mycket av himlen jag kan se.. träden runt om gör gropen ännu mer dunkel, rent utav mörk.. Det känns som att gropen blir djupare och öppningen mindre och mindre..

Vem kan hitta mig här nere? Ljudet färdas inte uppåt om jag skulle ropa, det slukas av gropens raka fast samtidigt så skrövliga väggar.. Jag sitter där så länge i mörkret, eftersom ljusets strålar inte når till mig, att jag vet inte ens om jag är ensam längre.. Jag hör någon eller något som viskar och mumlar.. Jag ser inte så mycket men jag känner mig omkring, gropen är inte så stor, och det är ju naturligt vis ingen där, jag är alldeles ensam.. Man vänjer sig vid mörkret och vid ensamheten också, men viskningarna kommer kanske för alltid att kännas obehagliga...

En dag.. en annan dag, då ska jag ta mig upp igen, jag ska hitta en väg upp - en väg att må bra, jag ska kämpa.. En dag..

Over and out.