Hej alla där ute!

Åh vad underbart..!

Har ni någonsin kännt att ni är dumma i huvudet?? Det har jag..

Varför gör jag så mot vänner jag bryr mig om och varför gör jag så mot mig själv? Jag fattar det helt enkelt inte..

Kan någon rädda mig från mig själv..?

Jag är så trött på all skit.. Ha folk i mitt liv som bestämmer över mig.. 

Visst att sanningen gör ont ibland, inga tvivel om den saken.. men hallå!? Finns det inte gränser på hur dålig folk tycker att jag är?

Nu får det fan vara bra..!

När ska jag få höra att jag duger? När ska jag få höra att jag gjort något bra? VAH!?

Inte nog med det så är det ju gott om folk som tycker att man är en mupp när man skriver om hur dåligt saker och ting är, eller hur ledsen man är, eller så tror folk att man är ute efter uppmärksamhet.. Men kan man egentligen klandra en person som inte har något annat att berätta om, som bara skriver av sig för att få något annat att tänka på? Det tål att diskuteras.. Men är det så konstigt att en person aldrig har något trevligt eller bra att säga om den personen aldrig får höra något bra, eller trevligt av personer i sin omgivning? Jag är tveksam.

Men och andra sidan försöker jag se det ljusa i saker och ting också! "Det finns inget ont som inte har något gott med sig" eller "när en dörr stängs öppnas en ny" och så vidare, eller så kanske saker bara händer av en anledning..? Jag vet inte riktigt..

Jaja, hur som helst så går mitt liv fruktansvärt långsamt, vet inte ens åt vilket hål det är på väg; framåt eller bakåt.. Så jag börjar bli en aning frustrerad.

I don't know what to do..

Shit! måste snart gå och lägga mig, ska upp sju i morgon bitti....

Over and out.