Jag vill vrida tillbaka tiden en bit.

Jag funderar på att gå tillbaka och hämta mitt leende.

Jag ska plocka upp varje bit av mitt krossade hjärta och försöka pussla ihop det, bit för bit, och se om det fortfarande ser ut som ett hjärta när jag är klar.

Jag lever i nuet, tar dagen som den kommer.

Mitt leende som du ser är inte på riktigt.

Mitt bröst är ihåligt.

Jag är helt tom, vad ska jag fylla mitt liv med?

Klockan tickar, min tid rinner ut. Jag känner en välbekant smärta i bröstet..

Var finns du nu med din hjälpande hand?

Med ditt varma leende, som fick mig att se det ljusa i livet?

Var finns du med dina fina ord om kärlek och ljusa dagar?

Var finns du nu med dina löften om en lycklig tid, en framtid?

Jag hittar dig inte, du kanske inte finns där.

Jag vet inte vem jag letar efter.

Jag vet inte vem jag ska vända mig till.

Jag vet inte vart jag ska gå.

Jag vet inte vart jag ska börja.

Jag vet inte vad jag säga.

Jag vet inte varför jag fortsätter.

Jag vet inte hur jag orkar.

Jag vet inget för jag hittar ingen förklaring, ingen anledning och inga svar.

Jag vill inte känna efter. Jag vill inte bryta up, inte släppa in. Jag vill inte känna som jag gjorde då. Jag har ju tagit mig upp, jag vill inte ramla ner igen. Jag vet vad som antagligen kommer att hända när jag rivit muren jag byggt upp, när jag släpper in det jag stängde ute för flera år sen.

Jag vet så väl, och ändå lyssnar inte folk på det jag säger för det är viktigt.

När någon leker psykolog med mig och ska verka så duktig blir jag bara upprörd och inte sugen alls på att dela med mig. Vill jag att ni ska veta, eller bara slutar bry mig, så berättar jag! Fatta någon jävla gång att ni kan inte hjälpa mig, eller finnas där för mig genom att tvinga er på!

Blir så trött för det är så mycket ni inte vet men ändå kan ni sitta och påstå att ni känner mig, berätta hur jag är, vad jag tycker om eller inte tycker om.. vilka jag tycker det och det om, och så vidare. Men bara för att ni vet en del så tror ni att ni kan säga att ni är bättre, ge mig massa löften som ändå alltid kommer att vara tomma ord för mig och mena på att ni skulle aldrig göra si eller så, ni skulle alltid finnas där vad som än händer,, men vart är alla dom löftena nu?

Jag kommer aldrig tro på när någon yttrar sig så till mig, för det går inte att säga så.. Det låter ju bra men det är bara bullshit.. 

Jag är orkeslös denna natt jag sitter uppe sömnlös, som så många andra nätter, och funderat över något jag inte riktigt hittar. Det är för långt in i mitt inre för att jag ska hitta det.

Sömnen är för långt borta, den vill inte hitta hit till mig..

Jag är flickan som sömnen glömde bort, som blivit bortglömd så många nätter att snart vet jag inte vart jag står, vart jag är eller om jag ens är vaken längre.

Det klart att jag vet men jag vet ändå inte..

Sorglösa dagar är en dröm det vet alla men att tycka att livet suger mer än man tycker att det är bra, det är väl inte så det ska vara..? Men jag antar att det är så det blir när man lägger energi på fel saker..

Jag vill kunna säga att jag mår bra, att allt är bra, och i djupet av mitt hjärta känna att jag menar det,. Men jag borde inte sitta här och säga att jag mår så dåligt, att livet suger och få folk att tro att det har hänt något, att dom kan hjälpa mig, att jag behöver någon att prata med, att jag behöver hjälp,, när det finns folk som har det så mycket värre än mig, som kämpar för sina liv för att överleva dagen,, visst, så kände jag också en gång, men det var väl bara så det kändes just då, för det blir bättre, man tar sig upp igen, man hittar ut, man kanske inte kan må riktigt bra igen, men allafall bättre. Och man fortsätter kämpa för det som betyder något för en, man kämpar för sina vänner och sin familj.

Over and out.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja nu var det ett tag sen.. För det har ju varit rätt bra ett tag nu faktiskt..... Men ja, det är väl med det, som det alltid har varit.. när det är bra så skiter sig det mesta bara..!    Idag regnar det jättemycket så det kanske var lagom att ...

Jag känner mig fångad..   Jag är fånge i mitt eget liv.. i min egen hjärna.. alla dessa tankar som äter upp mig inifrån för att inte tala om alla dessa känslor som man ska handskas med (som jag nämnt förut är inte det helt enkelt).. Men jag har...

Nemen vilken skräll att jag inte kan sova..! Passar bra eftersom jag ska upp halv sex... Idag var jag till Samhalls kontor och lämnade tillbaka arbetskläderna. Efter det följde pappa med mig ner till stan för jag skulle till smycka och köpa en be...

Det är stjärnklart ikväll.. det tycker jag om, det är vackert och rogivande på något sätt.. och att se månens klara ljus.. Det enda som behövs då är en ödslig landsväg utan gatljus.. Finns inget bättre än det <3 (kanske med trevligt sällskap då) ...

Jahapp men det var ju ingen skräll att det har gått drygt ett år sen jag senast skrev något på det här stället...! Vet inte ens vad jag ska börja med att skriva.. det är ju löjligt! Men något är sig likt, går ut och in ur denna slöja av ångest, e...