Hejsan..

Ska jag kalla idag för idag, eller ska jag kalla det igår? för idag är ju egentligen imorgon.. För några timmar sen var igår allafall idag.. Jag har inte sovit än så det är därför jag vill kalla det idag när det egentligen var igår..

Strunt samma..! Jag krånglar bara till det..

Hur som helst, tidigare,, för några timmar sen; var jag iväg till sjukhuset för att kolla upp min smärta precis under revbenen. Doktorn trodde att det kunde vara njursten vilket han hoppades att det inte var med tanke på vad ung jag är..

Fick en medicin utskriven; lite starkare värktabletter än ipren.

Dom skickade iväg prover på odling så om en vecka eller så, får jag väl reda på vad det är som stör i mitt inre..

Hoppas jag får någon sömn inatt för imorgon (egentligen idag); om några timmar så ska jag kliva upp, äta frukost, duscha och pallra mig iväg till skolan..

Utöver det har det inte hänt så mycket idag..

Men nu måste jag försöka att få lite sömn..

Over and out.

Happ då var det dags igen *hehe* Blev tvingad under mordhot att uppdatera, så.. *haha*

Idag var det öppet-hus på skolan, åh.. vad kul.. *noooot*

Drev omkring där som en hemlös, ganska kul. Byggläraren konstaterade att jag är morbid, trevligt va? *hahaha*

Fredag imorgon då, äntligen! Imorn ska jag träffa min bästa vän, det ska bli kul! Saknar han som fan! Läängtaar!

Men innan det så blir det möte med min kurator. Får se vad vi kommer fram till den här gången. Vi ska försöka hitta ett mönster i mitt märkliga beteende; fast när vi hittat det så är det förmodligen varken märkligt eller mystiskt..?

Sen är det ju helg; funderar på att tvinga min mamma att umgås med mig hela helgen; se på film, baka eller något annat mysigt. Annars får jag väl hitta någon kompis som jag kan tvinga till att träffa mig!

För övrigt, gott folk, börjar jag så smått att få lite ordning i kaoset som varit. Och ni vet väl hur det är att ha varit väldigt sjuk och sen sakta men säkert bli frisk?

Over and out.

Träningvärk!

Spelade bandy igår med några grabbar, det var kul. Ibland flög jag runt som en liten vante över planen dock, men annars så gick det väl ganska bra.

Annars har det inte hänt så värst mycket, som vanligt..

Hade en trevlig diskussion om respekt förut,, kul... 

Och igår hamnade jag mitt i en krigszon kändes det som, jag satt lite i skottlijen kändes det som. Vilken jävla diskussion alltså..!

Happ, annars går det bra? -Nej, inte direkt..

Sitter här i mitt rum och håller mig borta från regnet och kurar i sängen med täcke och grejer, musiken är på och det skulle inte sitta fel med en mugg te, eller varm o'boy kanske.

..Det är inte första gången jag är på dåligt humör när jag kommer hem..

Och inte nog med det, så regnar det ute(!) Det gör mig lite sur..

Polare som vill ha med mig ut på krogen ikväll också.. Får se om jag orkar, och till råga på allt så regnar det juh(!) Det går ju inte! Får väl se vad jag pallar med för just nu är det fan inte mycket alltså..

Fan vad sugen jag blev på varm o'boy nu då..!

Vet fan inte vad jag ska skriva mer..

Over and out.

Det var några dagar sedan jag sist skrev. Dom senaste var inga trevligta och värmande inlägg tyvärr.. Men den här bloggen kanske kan hjälpa mig genom lite svåra perioder där jag får skriva ner allt jag tänker på, allt som tynger mig. Skriva av mig när jag är upprörd och ledsen, och arg ibland.. Men jag är ju så klart glad ibland också, även om dom gångerna är färre. Men hur som helst...

Idag har jag varit hemma från skolan, sjuk,, eller nåt sånt...

Jag blir inte klok på människor alltså.. Både då i bra och dålig bemärkelse.

"Du, min fallna ängel. Du kommer hit, ger mitt sinne frid. Du lyfter mig över allt det här.

När jag föll, när marken under mina fötter bara rämnade,, då tog du min hand, och lyfte mig utan att röra mig, bara ord. Du räddade mig utan att veta det, en blick; ett ord; en liten, lätt beröring.

Där du höll i min arm, kan jag ännu känna din lugnande kyla strömma genom mig.

Där vi satt, din blick som ser min själ, som kan läsa mig.. Du vet vem jag är - vad jag är, hur jag är, hur jag känner. Du känner mig.

Jag är ett block med tomma sidor, där du har möjligheten att skriva några rader.

Vi är inte som andra, vi är annorlunda. Det är inget vi behöver prata om, det vet vi redan båda två.

Minns du de där dagarna, när vi bara satt där på bryggan i solen och pratade om ett annat ställe, en annan tid som inte var av denna värld? Även de dagar när vi tog promenader.. Eller den där gången när vi satt i affären och pratade om sånt som andra skulle tycka var konstiga, kommer du ihåg hur vi skrattade åt det? Jag saknar dom dagarna, jag saknar den tiden.. Jag ler lite för mig själv när jag tänker på hur du brukade förbanna de soliga dagarna, när du var hos mig.. Alla gånger som du kom hit, log solen mot mig och värmde mig; det var du, men bara för mig.

Du vet vad du betyder för mig. Du är en av anledningarna till att jag fortfarande kämpar.

Men saker är lite annorlunda nu; vi håller på att glida isär; det känns inte som förut.. Jag skulle aldrig klara av att förlora dig, utan dig blir jag ensam... 

Du är en del av mig nu.. Lova att du aldrig lämnar mig!?"

Nu är det dags att ta reda på vart fan alla håller hus. En vet ja, men dom andra då..? "Hallå! när kommer ni hem?"

Apropå det, jag ska försöka lösa hela det här mysteriet och alla problem.. Varför det har blivit som det har blivit. Nu jävlar så ska jag fan ta reda på allt..!

Over and out.

Jag tycker inte synd om mig själv, och är heller inte ute efter ert medlidande, men så många gånger har folk klagat på saker jag gör  och jag hade tänkt att ge dom lite klarhet, men det sket sig visst..

Jag mår kanske dåligt, jag kanske har velat ta mitt liv 20 av 24 timmar om dygnet, mitt liv är kanske värdelöst och mina val med det.. Men det finns såna som har det mycket värre än mig så jag har ingen rätt i hela världen att klaga på mitt liv, för jag bor i sverige, jag har tak över huvudet, mat på bordet och människor runt omkring mig.

"Men ändå!" brukar folk säga, dom tycker det är dumt att jag tänker så, "För du har inte haft det lätt i livet.." Nej det är väl sant men det spelar ingen roll.

Jag har blivit behandlad som skit av i stort sett (med få undantag), alla, ända sen jag var liten, det är min uppfostran, vad ska jag göra..?

Jag säger inget om hur dåligt jag har det eller nåt,, men ni ska ju veta att allt jag gör och så jag är, finns det ju en anledning till.. Det kom ju inte bara dit av sig självt.. Vad jag har varit med om genom livet speglar den jag är idag, mitt beteende, mina val, och allt annat.

Over and out.

Vart är man på väg när man förlorar sig själv? Allt vad man trodde att man var? Och om jag inte är den jag trodde att jag var,, varför skulle då någon annan vara som jag tror att den är?

Så många frågor.. Men vem kan ge mig alla svaren jag söker, behöver?

Jag har gjort så många misstag att jag inte ens kan räkna dom, men det finns alltid vissa som känns värre än andra..

Men det kommer kanske en dag då jag kan förlåta mig själv, för det måste jag för att kunna gå vidare.. Andra kan jag redan förlåta, utan problem, utan villkor och utan skyldigheter.

När man inte längre ser ett värde i själva livet, vad är värt..? När jag väl mår bättre igen, om jag gör, vart ska jag ta vägen då? Vad ska jag göra med mitt liv? Mina dagar är kanske redan räknade, jag kanske bara måste känna lite mera glädje, lite lycka, innan det tar slut? Livet är kort, livet är skört, men mitt liv har alltid känts väldigt långt, för långt, och gjort av diamant.. Det kommer kanske en dag då jag kan säga att jag är lycklig, men jag vet vad som kommer att vänta på mig då, Döden.. Så jag har egentligen två val: 1. Vara deprimerad och önska att mitt liv tog slut, varje dag. Eller 2. Att jag tar mig upp igen, blir lycklig och får en sista dans,, med Döden. Låter trevligt va? 

Jag har spenderat så många timmar, dagar, veckor, månader och år,, hos kurator efter kurator, skolsystrar, b.u.p men har inte riktigt kommit någon vidare stans..

Det är så mycket som behöver göras, och jag tänker prata om allt, dom ska veta hela mitt liv utantill,, hjälpa mig få ordning på mitt liv.

Jag vet inte vad det beror mest på: byten av skola? otålighet? tillit? eller att det helt enkelt var så att när jag hade pratat med dom, pratat ut, och tyckte att jag mådde bättre om ens lite, så tyckte jag att det räckte? Men jag tror att det även spelar in väldigt mycket i att jag aldrig har grävt så mycket i mitt liv och i mitt förflutna att jag hittade alla tecken då, nu har jag gjort det och jag har insett att det inte funkar. Jag har alltid varit en sån person att jag inte gärna pratar om mina egna problem men är en mycket god lyssnare,, men jag måste lära mig det andra också, annars är jag fast i en ond cirkel med alla mina problem plus alla andras. Det kan bli lite mycket att hantera ibland men jag finns gärna för vänner och familj och dom som skulle behöva mig, bara jag först tar itu med några av alla mina egna, lagrade, problem.

Går hos kurator just nu och har vart där på fredagar och nu nalkas ännu en. Har inte varit där så mycket än men vi har kommit en liten bit på väg allafall.

Min lärare, som var så orolig, ringde till soc.. Hon där, ringde upp mig och ställde massa frågor om hur jag mådde, jag tänkte inte ljuga så jag sa som det var: Jag mår dåligt. Hon frågade på en skala från ett till tio där tio är värst, jag svarade 12. Hon frågade om jag har skärt mig, svaret var och är: Ja. Hon frågade om jag har haft självmordstankar, jag skrattade till lite och sa som det var även där: "Det är vad jag har levt på nästan hela livet"

Hela livet har jag bara kämpat och inte fått så värst mycket igen,, jag har mått riktigt dåligt av och till och jag vill inte direkt påstå att det är många gånger jag har menat att det är bra, när jag har sagt det. Det var alltid mest för mina vänner, min familj jag ljög om att jag mådde bra, inget var fel. Ljög för dom flesta om hur jag mådde för jag ville skydda dom, ville inte att dom skulle få ännu mer att beskymra sig över än dom redan hade. Men kuratorn pratade jag med.. Men det kom även en dag för dom andra också, där jag sa att det är bra nu. 

Jaja, hon från soc ringde psykiatrin och jag har fått en tid hos en doktor där, nästa vecka.. 

Just nu är det så många tankar som snurrar att jag blir nästan yr..

Alla dessa vänner man har, alla som säger att dom kommer finnas där för mig om och när jag behöver dom,, men var är dom nu? är det så att dom lämnar mig att klara mig själv nu?

Om jag blev knivhuggen och låg blödande på gatan, är det då dessa vänner som kommer vända mig ryggen och gå? Kommer det då vara en främling som räddar mitt ynkliga liv?

Tack för att du står vid min sida och för att du visar mig ljuset.. 

Du<3

Over and out

Fan asså, längesen jag skrev.. Men det blir så när man inte har någon ork.. Så nu får det bli ett litet nattinlägg ^^

Ärligt.. det är snart halloween, med det så kommer massa fester och på vissa måste man vara utklädd..

Då kommer stressen,, inte krypande direkt,, utan den attackerar all over the place. 

Vad fan ska man vara utklädd till..!?

På en fest så ska man tydligen vara "slampigt" klädd, helt ärligt så vet jag inte vad dom menar men aja..

Men på de andra då??! 

Så nu sitter jag och kollar efter något, men det är bara massa porrigt typ.. hittar inget som skulle passa på ett ställe dit allmänheten kommer!!

Jaja det löser sig säkert..

Jag har köpt massa grejer också,, en tv, mobil till Maria, mobil till mig, mobil till min mamma och lite annat smått och gott :P

Over and out

Ojoj, vilken helg det blev! :P

Fredag: Jag och Maria klädde upp oss lite och chillade, sen åkte vi bil med en av hennes jättesnälla kompisar; Casanova får vi kalla han.

Vi åkte ett tag, åkte Storfors - Karlskoga - Kristinehamn i 180km/tim.

Lördag: Jag, Maria och en till kompis drog på en hemmafest; jättekul och trevligt där. Massa roliga människor var där!!

Vi skulle ut på krogen, men det kom ett hinder; en kompis mådde dåligt och spydde - hade druckit för mycket,, så jag tog hand om henne istället, och det är en bedrift av mig!

Det var en av tjejerna som hade tappat sin mobil, den hade ramlat isär.. Vi plockade ihop alla delar och jag la ner den i väskan så länge..

Söndag: Min väninna var fruktansvärt bakfull.. Men jag, som den elit jag faktiskt är  *haha host* så klarade jag mig undan det (som oftast) och det är jag jävligt nöjd och självbelåten över!

Gjorde en god gärning *score!*

Fick reda på vems mobilen var och åkte och lämnade tillbaka den, jävligt nöjd över min insatts faktiskt!

Idag ska ju min lilla Maria och hennes småsyskon sova här i kanske en vecka eller så, för min syster ska operera munnen och behöver sen lite tid för att återhämta sig.

Det kommer bli intressant att se hur trötta vi blir på varann..

Usch! Imorn blir det först skola ett tag, sen vet jag inte riktigt vad jag ska göra; men jag tror att jag ska vara med en kompis efter skolan någon gång :)

Fan.. behöver ju göra massa skit.. Skit också!! Aja det löser sig.

Borde börja med att sammanställa portfoli rätt snart också..

Gaah! Det är mycket just nu, men dimman klarnar ju förr eller senare så det löser sig nog.

Ska ta något att äta nu och gå och sova sen.

Over and out