Det var några dagar sedan jag sist skrev. Dom senaste var inga trevligta och värmande inlägg tyvärr.. Men den här bloggen kanske kan hjälpa mig genom lite svåra perioder där jag får skriva ner allt jag tänker på, allt som tynger mig. Skriva av mig när jag är upprörd och ledsen, och arg ibland.. Men jag är ju så klart glad ibland också, även om dom gångerna är färre. Men hur som helst...

Idag har jag varit hemma från skolan, sjuk,, eller nåt sånt...

Jag blir inte klok på människor alltså.. Både då i bra och dålig bemärkelse.

"Du, min fallna ängel. Du kommer hit, ger mitt sinne frid. Du lyfter mig över allt det här.

När jag föll, när marken under mina fötter bara rämnade,, då tog du min hand, och lyfte mig utan att röra mig, bara ord. Du räddade mig utan att veta det, en blick; ett ord; en liten, lätt beröring.

Där du höll i min arm, kan jag ännu känna din lugnande kyla strömma genom mig.

Där vi satt, din blick som ser min själ, som kan läsa mig.. Du vet vem jag är - vad jag är, hur jag är, hur jag känner. Du känner mig.

Jag är ett block med tomma sidor, där du har möjligheten att skriva några rader.

Vi är inte som andra, vi är annorlunda. Det är inget vi behöver prata om, det vet vi redan båda två.

Minns du de där dagarna, när vi bara satt där på bryggan i solen och pratade om ett annat ställe, en annan tid som inte var av denna värld? Även de dagar när vi tog promenader.. Eller den där gången när vi satt i affären och pratade om sånt som andra skulle tycka var konstiga, kommer du ihåg hur vi skrattade åt det? Jag saknar dom dagarna, jag saknar den tiden.. Jag ler lite för mig själv när jag tänker på hur du brukade förbanna de soliga dagarna, när du var hos mig.. Alla gånger som du kom hit, log solen mot mig och värmde mig; det var du, men bara för mig.

Du vet vad du betyder för mig. Du är en av anledningarna till att jag fortfarande kämpar.

Men saker är lite annorlunda nu; vi håller på att glida isär; det känns inte som förut.. Jag skulle aldrig klara av att förlora dig, utan dig blir jag ensam... 

Du är en del av mig nu.. Lova att du aldrig lämnar mig!?"

Nu är det dags att ta reda på vart fan alla håller hus. En vet ja, men dom andra då..? "Hallå! när kommer ni hem?"

Apropå det, jag ska försöka lösa hela det här mysteriet och alla problem.. Varför det har blivit som det har blivit. Nu jävlar så ska jag fan ta reda på allt..!

Over and out.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja nu var det ett tag sen.. För det har ju varit rätt bra ett tag nu faktiskt..... Men ja, det är väl med det, som det alltid har varit.. när det är bra så skiter sig det mesta bara..!    Idag regnar det jättemycket så det kanske var lagom att ...

Jag känner mig fångad..   Jag är fånge i mitt eget liv.. i min egen hjärna.. alla dessa tankar som äter upp mig inifrån för att inte tala om alla dessa känslor som man ska handskas med (som jag nämnt förut är inte det helt enkelt).. Men jag har...

Nemen vilken skräll att jag inte kan sova..! Passar bra eftersom jag ska upp halv sex... Idag var jag till Samhalls kontor och lämnade tillbaka arbetskläderna. Efter det följde pappa med mig ner till stan för jag skulle till smycka och köpa en be...

Det är stjärnklart ikväll.. det tycker jag om, det är vackert och rogivande på något sätt.. och att se månens klara ljus.. Det enda som behövs då är en ödslig landsväg utan gatljus.. Finns inget bättre än det <3 (kanske med trevligt sällskap då) ...

Jahapp men det var ju ingen skräll att det har gått drygt ett år sen jag senast skrev något på det här stället...! Vet inte ens vad jag ska börja med att skriva.. det är ju löjligt! Men något är sig likt, går ut och in ur denna slöja av ångest, e...