Jag känner mig fångad..

Jag är fånge i mitt eget liv.. i min egen hjärna.. alla dessa tankar som äter upp mig inifrån för att inte tala om alla dessa känslor som man ska handskas med (som jag nämnt förut är inte det helt enkelt)..

Men jag har stängt in dom så länge nu att det känns så väldigt främmande på något sätt.. Vad det än är, så är det inte mitt.. Dom är inte mina..!? Och det känns så konstigt att jag på något sätt kan känna så och samtidigt 'känna'..? Det går inte riktigt ihop för mig, men det är som mycket annat i mitt liv.. en enda röra som gör sig påmind men samtidigt inte vill ge sig till känna..!

Inte helt okej.. Det går inte att ha det såhär..

JAG GÅR SÖNDER..! 

Jag känner mig trasig, men muren jag har rubbas inte för något.. Det finns inget som bara kan skövla fram och riva den. Jag är säker här inne i min borg..
Ingen kommer åt mig här.. ingen kan se hur jag mår och vad jag känner om jag inte väljer att visa det, för vid det här laget nu vet jag hur man gör.. Ingen kan se.. Ingen vet.. Om inte jag vill det..!

Jag är en främling i mitt liv och i mitt huvud.. Jag vet inte riktigt vad som är och vad som inte är.. Och hur ska jag kunna förklara det för någon utan att verka helt knäpp i huvudet..? Fast.. det är jag ju faktiskt.. I'm beyond wierd..

Hur hamnade jag här..? Hur tog jag mig hit..?

"If you could take a selfie of your soul, would you find it attractive enough to post?"

Jag har funderat många gånger på att låsa upp mitt inre och släppa ut mina demoner men jag är orolig för att när jag gör det så dör det som finns där inne för att det mörka och demoniska är det enda som håller allt vid liv.. får det att finnas och kännas. För även om det ofta känns väldigt mörkt och tomt och hela jag bär tunga kedjor, så känns det och jag är vid liv.. Jag har kämpat emot, kämpat för och bara kämpat när det inte fanns något kvar..

Men nu då.. luckras allt upp nu.. försvinner jag med det då?

Orden försvinner.. men något annat tar över, något starkt och väldigt kraftfullt.. det är som en naturkraft som härjar i mitt inre.. Vad är det..? Vad vill det mig..?! Kan det inte bara lämna mig ifred!?? Jag vill inte..! Det känns.. och jag vet inte om jag vill.. Jag kan inte ens beskriva den här kraften med några ord, det är helt vansinnigt! Det river och sliter.. Jag mår illa.. Jag vill bara gråta.. Jag vill släppa ut det! Klösa ut det! Skära ut det! Slita ut det!
jag vill hålla det i min hand och se på det.. om det är vackert.. Ge det till ågon som kan berätta vad den ser och vad det betyder..

Det känns så vasst men samtidigt mjukt..

Kall och varm..

Känns som jag ska dö......

Nemen vilken skräll att jag inte kan sova..! Passar bra eftersom jag ska upp halv sex...

Idag var jag till Samhalls kontor och lämnade tillbaka arbetskläderna.
Efter det följde pappa med mig ner till stan för jag skulle till smycka och köpa en berlock.. så nu är det bara en berlock och två armband som jag ska unna mig.. någon gång.

Ser fram emot helgen som jag planerar att spendera i Torsby med min underbara kusin och våra kamrater. Det ska bli förfest och sen på något roligt evenemang i herrgårdsparken är det tänkt, så det blir nog kanon!
Saknar er..!

Och en annan sak jag ser fram emot är Torsbymârten som är om 17 dagar.

Det är mitt i natten och här sitter jag klarvaken och skriver och lyssnar på musik..
Så himla olikt mig och så.. inte!

Taskigt att mina vänner somnar ifrån mig när jag är rastlös och tråkar sönder.. väldigt okamratligt..!

Bläh!
Men det kunde ju förstås ha varit värre en natt som denna med en överaktiv hjärna, som kastar fram en massa tankar som jag på något sätt ska försöka få ordning på men det går ju bevisligen sådär alltså..

Castle på tvn och Katy Perry - E.T i lurarna.. fin kombo haha

Mååsteeee soovaaaaaa.. nepp funkade inte.

Nu lägger jag ner det här för ikväll för det blir inte något vettigt skrivet ändå.

Over and out.